En lätt ångest infinner sig mitt i röran av flyttkartonger. Vad håller jag på med? Kan man verkligen göra såhär? Tänk om allt misslyckas?
Tankarna mal medan jag gräver mig ned genom lägenhetens kulturlager, slänger det mesta och packar ned resten. En stor hög till förrådet och en liten som ska med i bilen i flytten. Fast jag vågare inte chansa på att jag kan köra till Oti med taket nere, så det får inte plats så mycket i bilen.
Plötsligt dyker min kom-ihåg-anteckningsbok från förra långseglingen fram. Man kan ju inte låta bli att bläddra lite i gamla minnen…
…och plötsligt känns allt mycket bättre. Den ska få komma med igen, anteckningsboken. Och det gick ju bra förra gången trots allt strul som var då. Så då går det nog bra den här gången också. Tänker jag skrockfullt.