Aldrig mer gris-pitt.

En av utmaningarna med aluminiumbåtar är att aluminium i saltvatten gärna bildar ett batteri så fort det finns en annan metall bredvid. Med “bildar ett batteri” menar jag precis det. Det skapas en elektrisk spänning mellan dom två metallerna och ström börjar gå i saltvattnet.

Alla vet ju att batterier tar slut förr eller senare (oftast förr, faktiskt…). Det som händer när ett batteri tar slut är att materialet i den ena polen tagit slut. I ett aluminium-och-annan-metall-i-saltvatten-batteri så är det aluminiumet som konsumeras.

Rent praktiskt så innebär det att om man till exempel skruvar fast en pryl i skrovet med en rostfri skruv (som ju är i stål), så kommer aluminiumet kring skruven sakta men säkert att ätas upp i saltvatten. Först blir det omöjligt att lossa skruven. Sen efter ett tag trillar den ut av sig själv. Ingen bra idé.

Jag har till exempel tvingats lära mig vad “Grispitt” heter på portugisiska, efter att ha jagat runt Fajal (en ö på Azorerna) en hel dag för att lösa ett problem med en rostfri skruv i aluminium-rullen till förseglet på Seventh Wave. Skulle gärna slippa fler liknande problem. (Ni som undrar vad Grispitt är för något kan kolla vad folk säger om det här).

Här kommer lösningen:

Jag har låtit specialtillverka skruvar för att fästa saker i skrovet. Tankluckor, inredningsdetaljer och så vidare. Skruvarna är gjorda i glasfiberförstärkt polyamid, som inte leder elektricitet överhuvudtaget och alltså inte kan bilda något batteri. Nu var minsta möjliga kvantitet som gick att beställa 10 000 skruvar. Så det blev lite många…. Nån som behöver några stycken?