Journeyman tillverkas i aluminium. Plåt alltså.
Många frågar varför, så en liten förklaring kanske är på plats: Aluminium är lätt. Båten blir mycket lättare och därmed snabbare än om den var byggd i glasfiber. Iofs lite dyrare också. Kolfiber är det man brukar göra racers i. Om man har jättemycket pengar och tycker det är kul att reparera sprickor. Aluminium spricker inte, det blir bara buckligt och kan lagas. Och så kan man ändra och bygga om (när man ritat fel…) utan att resultatet blir svagare än det var från början. Bra argument för aluminium…
Plåten skärs till med en datorstyrd laserskärare innan den levereras till varvet. Om man ritar fel passar bitarna inte ihop.
Och det finns mååånga fel man kan göra har jag upptäckt… Speciellt när en massa delar möter varandra med olika krav, som t ex i ankarboxens sida där ett spant med en tvärslå möter skrovsidan och vattenspärren under luckan samtidigt som infästningen för luckans gångjärn ska sitta på rätt ställe för att luckan ska kunna öppnas i rätt vinkel gångjärnet inte ska slå i ankaret när luckan är öppen och ankaret fälls in. Och så vidare.
Så det blir pill pill pill och tar väldigt långt tid. Men det är bara att vara envis…
Comments
One response to “Djävulen bor i dom små detaljerna.”
Och det är därför som det är ett utvalt fåtal som faktiskt ritar och bygger en båt.
En exclusiv skara.